Morfar köper cykel

När jag var fyra eller möjligen fem lärde jag mig cykla på en gammal cykel till en grannfamilj och kompisfamilj. En röd liten hoj som jag likt Stenmark tog sig runt i skidbacken cyklade runt på. Till slut var jag ute och cyklade för jämnan. Till slut fick jag en egen cykel. En ljus turkos cykel med en sån där sadel som liknade en sadel på en motorcykel, gissa om jag var stolt och var ute och cyklade än mer! Morfar som kom förbi Stolplyckan och såg sitt stolta barnbarn sa till mig att ”ring mig när du vuxit ifrån den där cykeln så köper jag en ny åt dig.”

Så när vi flyttat till T1 och radhuset 13a några år senare och kontakten med morfar varit mer sporadisk än något annat ville jag verkligen ha en ny cykel. Jag gick runt och sa till mamma och pappa att jag kommit ihåg vad morfar sagt till mig. De svarade ganska självklart i rösten, ”ring honom då, här är numret”. Så jag ringde honom. Jag hann inte bli så där nervös och spänd som jag annars blir när jag ska ringa någon om något… Så gärna ville jag ha en cykel och för den delen också träffa morfar som jag alltid tyckt mycket om.

Morfar och jag bestämde träff, han kom och hämta mig i sin röda välvårdade Passat och vi åkte till korsningen Drottninggatan-Djurgårdsgatan. Där valde morfar ut en fem växlad citybike som var bara som koncept var sprillans nytt, bara det liksom! En lila cykel med fem, hela fem(!), växlar. Jag provcyklade den lite, och trots fem växlar vågade jag inte riktigt använda växlarna än. Den var ju inte min ännu och tänk om jag inte kunde växla. Jag hade ju aldrig haft en cykel med växlar förut.

Under tiden som cykelhandlaren rustade cykeln med allt nödvändigt och fixade försäkring och så vidare åkte jag och morfar hem till radhuset och fikade. Jag har nog aldrig varit med om en så långdragen fika. Pappa, bror, morfar och jag satt runt köksbordet och fikade, pratade och hade det ganska trevligt, men gudars skymning vad klockan gick sakta och hur lång tid kunde det egentligen få ta för att få en cykel redo för Axel?

Men tiden kom då jag och morfar satte oss i bilen och åkte ner till cykelhandlaren igen. Pappa och bror cyklade ner till cykelhandlaren för att möta mig för min första cykeltur. Morfar betalade, jag tackade så mycket jag kunde och när pappa och bror hade kommit och sagt wow och tack de också så skiljdes vi åt, morfar och vi andra. Så cyklade vi upp för djurgårdsgatan, vidare upp för Terränggatan och på T1 sidan av Kaserngatan mot valla industriområde där mamma jobbade i en affär. Så fick jag visa upp min nya fina växlade cykel. Hade inte redan mamma och pappa lärt sig att man skulle trampa när man växlade fick de lära sig det nu…